Jag står på en viss punkt just nu. En punkt som jag bara står och trampar på. Vet inte vad jag vill eller om jag vill något, hur ska jag ta mig dit?
Det är något som fattas i mitt liv : träna. Att lida sig igenom en jobbig skoldag men ändå veta att man sen ska få träna. Komma till torvalla, det måste vara landet där alla problem försvinner. Blev så glad när jag satte min tiktoc, hela världen blir bara helt enkelt bäst då. När libben stog och vidare i programmet, vilken energi!
Jag trodde att det skulle vara ganska lätt att inte få tävla. Tänkte att det bästa för laget skulle vara att någon annan en jag går ut på mattan och göra sin livs bästa insats. Jag trodde att det skulle vara lätt. Men det är helt tvärtom.
Att sitta i slutposen på tävlingsmattan en en känsla som är helt obeskrivlig. Nervositeten man hade innan att man nästan svimmat har släppt. Publiken står och jublar och laget kramas och gråter av lycka. I år får jag inte känna den känslan. Det är en känsla man måste ha upplevt för att ens veta vad jag pratar om. 
Enda sen jag började och kom till torvalla på fredagarna, satt och kollade på när seniorerna tränade och tappade nästan hakan. Va så imponerad. Mitt mål va att bli så duktig, att få träna och tävla på avancerad.
Men det är inte bara där skon klämmer. 
Har ni någon gång legat i sängen och tänkt på kvällen att imorgon ska jag vara riktigt fin? 
Sen går man upp på morgon och blir helt hjärtkrossad när man ser sig själv i spegeln. Legat i sängen på kvällen och tänkt att se ut som Blair Waldorf, lika fin i håret, lika fin outfit och fint sminkad. Sen står man där i rummet och kollar in i spegeln och vill krossa den med närmsta sak man hittar. 
Istället för att gå till skolan och visa lite självförtroende sätter man på sig en stor halsduk och mössa och gömmer sig och ångesten bakom den. Sitter i skolan och ser alla andra söta tjejer med fint hår och kläder som går förbi.
Måste man alltid se bra ut? Måste man det? Jag tror inte att andra tänker på hur vännen sin er ut.
Men man har alltid den tanken inom sig. En som sakta men säkret, vinner över en.

Hoppas någon orkade läsa, blev ganska långt :)


SM, åh va så stolt över mig själv.